Vapenproduktion och export av krigsmateriel har sedan flera hundra år varit en viktig del av den svenska ekonomin. Så än i dag. Hur rimmar detta med landets ambition – i alla fall det senaste århundradet – att främja freden?
Alldeles utmärkt, om du frågar vissa. Egen vapentillverkning är nödvändig för att vi ska värna vårt oberoende och vår frihet. Och för att denna produktion ska kunna klaras ekonomiskt måste vi också sälja till andra stater.
Andra menar att den svenska vapenexporten är en skamlig företeelse som sprider elände jorden runt. Och att den internationella vapenhandeln är fylld av smutsiga mutaffärer. Sverige borde satsa sin ingenjörskonst och sina råvarutillgångar på annat.
Jag hör till dem som har svårt att känna äkta nationell stolthet över Boforskanoners effektivitet och Jasplanens prestanda. Men frågan är komplicerad, det medges.
Vilken åsikt du än företräder är jag övertygad om att du har glädje av att ta del av den kunnige vetenskapsjournalisten Nils Johan Tjärnlunds djuphistoriska exposé med start på sidan 18 i tidningen.
Trevlig läsning!
