För 60 år sedan utropades den självständiga staten Libyen. Då levde landet på att sälja militärt skrot.
1969 tog en grupp officerare över makten i Libyen. Kung Idris I, som befann sig utomlands, tvingades bort från tronen. Ledare för revolten var Muammar Gaddafi, kapten i armén och son i en beduinfamilj. Snart skulle han vara landets diktator.
Vid tillfället hade Libyen varit självständigt i 18 år. Storbritannien och Frankrike, som kontrollerade landet efter andra världskriget, lämnade 1951 Libyen efter en FN-resolution. Den nya monarkin var fattig och industriellt outvecklad. Dess viktigaste inkomstkälla efter kriget var att sälja metallskrot från pansarfordon som havererat i öknen.
Det var dessutom en nation med starka inre spänningar. I mer än två tusen år har det libyska området varit uppdelat i tre regioner, dominerade av olika klaner. I väster ligger Tripolitanien, där Gaddafi är född, i öster Cyrenaika där motståndet mot diktatorn flammade upp i våras. I sydväst finns ökenområdet Fezzan.
Under århundradenas lopp har otaliga maktkamper utkämpats mellan dessa provinser, nästan alltid med olika stormakter involverade. Greker och karthager, araber, osmaner, britter och fransmän har varit inblandade.
Det var först efter att italienarna blandat sig i leken 1911 som fröet till en enhetsstat föddes. Italien var då en ung nation som tyckte sig lida brist på kolonier. För att råda bot på saken skapade man en konflikt (ett påstått knivöverfall) med osmanerna, som styrt över de libyska provinserna sedan mitten av 1500-talet.
Den italienska armén besegrade osmanerna, kanske främst för att deras vacklande rike fick problem på andra håll. Den följande ockupationen blev osedvanligt grym, speciellt under Mussolinis regim då tusentals libyer sattes i koncentrationsläger.
Det hårdaste motståndet mötte kolonialherrarna i Cyrenaika, där den ortodoxt muslimska Sanusia-orden var etablerad sedan 1840-talet. Det var Sanusia-ordens ledare, tillika Cyrenaikas emir, som så småningom blev det enade Libyens första kung.
I slutet av 1950-talet blev Libyen plötsligt rikt efter att man hittat stora olje- och gasfyndigheter i öknen. Men rikedomarna hamnade främst hos kungafamiljen och dess förtrogna inom Sanusia-orden. Den korrupte kung Idris blev allt impopulärare, speciellt i Tripolitanien.
Samtidigt började arabnationalistiska vindar blåsa. När Gaddafi tagit makten 1969 klipptes alla band med väst. I somras störtades han, efter ha styrt Libyen med järnhand i 41 år.
En brorsonson till Idris, boende i London, förklarade genast att han var beredd att resa hem för att återta den libyska tronen.
Anna Larsdotter
Fet sida!!!!