Nedgrävda tåg en succé

Londons tunnelbana fyller 150 år. Dess historia speglar både stadens och landets förflutna.

För bilden av London spelar tunnelbanan lika stor roll som de svarta taxibilarna och de röda dubbeldäckarna som sedan några år åter trafikerar huvudstaden. Den kända logotypen med den röda cirkeln och blå balken, som fick sin nuvarande form redan 1916, har spritts över världen som symbol för London som metropol. I år fyller The Tube 150 år.

Tunnelbanan kom till som ett svar på den kaotiska trafiksituation som rådde i världens största stad i mitten på 1800-talet. London hade fler än tre miljoner invånare, och förutom alla viktiga transporter som måste fram skulle tusentals människor varje dag ta sig till fots eller i hästdragna vagnar till fabriker och andra arbetsplatser.

Tunnelbanan blev en lösning på problemen och en bidragande faktor till Londons tillväxt under resten av 1800-talet. Vartefter den utvidgades – den första sträckan var bara sex kilometer – förvandlades byar i utkanten till nya stadsdelar för den växande befolkningen. Redan 1880 hade tunnelbanan hela fyrtio miljoner resande.

Idén om att transportera folket i tunnlar under gatorna dök upp på 1830-talet, men kunde inte realiseras förrän trettio år senare. Projektet sågs av vissa som orealistiskt – bland annat kallades det 1862 i Times för ”en förolämpning mot det sunda förnuftet”. Men bygget försenades också på grund av Krimkriget på 1850-talet.

De första loken var ångdrivna, vilket gjorde att man var tvungen att lägga spåren ytligt, strax under gatunivån, för att få tillräckligt med ventilationsöppningar.Eldrivna lok började tas i bruk först kring sekelskiftet 1900. Då hade man också hittat bättre teknik för att gräva, både djupare och snabbare. Snart gick det att underjordiskt korsa floden Themsen och därmed förkorta restiderna mellan olika stadsdelar avsevärt.

De djupgrävda tunnlarna skulle bli extra viktiga under det and­ra världskriget. Då kom de att tjäna som skyddsrum för upp till 170 000 människor, under de tyska bombanfallen. Men tunnlarna utnyttjades även som stridslednings­centraler, fabrikslokaler och förråd för British Museum. Det var också nu som en av de större tragedierna i tunnelbanans historia ägde rum.

I kaoset som uppstod när människor i panik tryckte på för att komma nerför de smala och branta trapporna till spåren vid Bethnal Green under ett tyskt anfall i mars 1941, klämdes och kvävdes 173 människor till döds.

Även det första världskriget märktes i det underjordiska järnvägsnätet. På samma sätt som i resten av samhället fick kvinnor jobb i tunnelbanan när männen sändes till fronten. Efter kriget skulle det ändå dröja till 1978 innan en kvinna fick anställning som förare.

Text: Christian Ahlskog

Publicerat i Då & nu | Etiketter , |

Kommentarer inaktiverade.

  • Annons

    SLA_4046_251x281

  • Läsarresa till Riga

    Riga

    Följ med Historiska Resor till Östersjöpärlan Riga! Läs mer om resan här. 

  • Tidskriftssamlare

    Varför inte samla dina utgåvor av Populär Historia i en tålig och praktisk tidskriftssamlare?
    Klicka här för att beställa!

  • Nyhetsbrev

    Missa inte vårt nyhetsbrev!

    Skriv in din e-post! Läs mer »

  • Följ oss på Twitter!

  • Gilla oss på Facebook!