Hallå där Erik Falk, språkvetare som skrivit en avhandling om hur människor förolämpade varandra i 1630-talets Uppsala.
I dag oroas många av speciellt ungdomars råa språkbruk. Var det bättre förr?
— Nej, läget är nog ungefär detsamma. Då liksom nu fanns en lag som förbjöd förolämpningar, men på 1600-talet var det vanligt att folk hamnade inför domstol för ärekränkning, både studenter och andra Uppsalabor.
Vad sa folk till varandra?
— Vanliga förolämpningar var tjuv, skälm och hora. Men det fanns en stor uppfinningsrikedom och bland studenterna var kofot, bälghund eller penal återkommande skymfningar. Penal betyder pennskrin och användes om förstaårsstudenter — därav begreppet pennalism som vi fortfarande känner igen.
Vad kunde man få för straff?
— För studenterna handlade det ibland om fängelse, eftersom deras förolämpningar ofta hängde ihop med våld eller hot. Vanliga borgare fick böta tolv mark.
Behandlades studenter och andra Uppsalabor olika?
— De dömdes i olika domstolar. För borgarna fick målen ofta en saklig karaktär — kallade man någon för tjuv eller skälm så måste man också bevisa att han eller hon var en sådan. För studenterna var förolämpningarna av en mer bildlig typ och togs därför inte lika allvarligt.
Vilka förolämpningar har levt kvar in i vår tid?
— De här orden byts hela tiden ut mot nya med större kraft. Men åsna eller fähund kan man kanske känna igen, åtminstone från gamla 40-talsfilmer.
Annars är det nog bara hora som man fortfarande hör i dag.
Text: Anna Larsdotter
