Elbehandlingar blev modekur

Illustration i tidningen Le Petit Journal från 1901, som visar elbehandling av tuberkulos. Bild: Heritage images/IBL Bildbyrå.

Jag läste nyligen en bok om en man som behandlades med elektricitet under 1700-talet. Var detta en vanlig behandling? Och gav den något resultat?
Barbro Eriksson

SVAR Elektricitet var ett naturfenomen som väckte stort intresse under 1700-talet. Tanken att det fanns krafter som var osynliga för ögat, men som kunde lockas fram genom olika experiment, passade den lite sensationslystna publik som följde naturvetenskapens utveckling. Till Sverige kom de nya rönen på 1740-talet framförallt genom Uppsalaprofessorn Samuel Klingenstierna (1698–1765).

Han beskrev de olika ”apparatus electricus” som konstruerats, av vilka den så kallade Leidenflaskan som gjorde det möjligt att spara kraften var den viktigaste. Några år senare började man behandla sjuka med elektricitet och 1754 disputerade den blivande militärläkaren Pehr Zetzell på en avhandling om elektricitetsmedicinen under Carl von Linnés presidium. Gikt, dövhet och förlamningar var de sjukdomar man trodde skulle kunna botas med elektricitet, men då resultaten uteblev svalnade intresset.

Några decennier senare fick dock frågan ny aktualitet då utforskandet av elektriciteten gjorde stora framsteg. Benjamin Franklins åskundersökningar och än mer Luigi Galvanis experiment med elektrisk påverkan av muskelrörelser hade stor betydelse för intresset. Även Alessandro Voltas uppfinning av ett bättre sätt att lagra den hemlighetsfulla kraften medförde att experimentlustan tilltog.

När den unge Jöns Jacob Berzelius (1779–1848) fick se en Voltastapel (det första elektriska batteriet) vid ett besök i Uppsala beslutade han sig för att låta tillverka en egen apparat. Denna förde han sommaren 1801 med sig till Medevi Brunn där han skulle arbeta som underläkare.

Genom att utsätta olika kroppsdelar och sinnesorgan för strömmen behandlade han brunnspatienter som led av dövhet, svaghet, bensår, danssjuka, förlamning och känslolöshet.

Berzelius författade två avhandlingar på latin om den nya metoden, men dessvärre kunde han bara redovisa ett enda exempel på att en behandlad patient hade blivit bättre. Det var en femtiofemårig soldat som länge lidit av känslolöshet i en hand, och som efter tre behandlingar återfick lite av känseln.

Åter i Stockholm startade Berzelius 1802 ett galvaniskt sällskap och han blev även invald i en fransk systerorganisation, Société galvanisme. Ingen av dessa sammanslutningar blev dock särskilt långvariga. Sina undersökningar redovisade Berzelius utförligt i boken Afhandling om galvanismen, men inte heller i denna kunde han rapportera några särskilt goda behandlingsresultat.

Intresset spreds dock över landet inte minst genom tidningspressen och Norrköpingsläkaren J P Westring. Denne redovisade mycket goda resultat, medan hans Göteborgskollega Christopher Carlander klagade över ”en besatt, löjlig galvanomanie”, underhållen med ”fruntimmersbasunernas tillhjelp”.

Sedan Conrad Quensel i Kungl Vetenskapsakademiens handlingar meddelat att av tvåhundra behandlade patienter inte någon hade blivit förbättrad avklingade intresset snabbt inom läkarkåren.

Under 1800-talet användes elektricitetsbehandling i begränsad omfattning vid förlamningstillstånd, framförallt på brunnsorterna. Samtidigt klagade en del provinsialläkare över alla kringresande ”utkrämare av odugliga electricitetsmaskiner”, som det står i en rapport från Boxholm 1881.

Om man i efterhand ska bedöma dessa behandlingsförsök så är det rimligt att säga att de var i stort sett verkningslösa, men förmodligen också helt ofarliga. Strömstyrkan var svag och den kittlande effekten nog mer underhållande än verkande.

Text: Roger Qvarsell, idéhistoriker och professor vid Linköpings universitet.

MAILA DIN HISTORISKA FRÅGA TILL RED@POPULARHISTORIA.SE

Publicerat i Läsarfrågor | Etiketter , |

En kommentar till Elbehandlingar blev modekur

  1. Peter Larsson skriver:

    Senare på 1900-talet kom elektricitetet i användning i psykvården.

    Elbehandling har använts sedan 1938 när en italiensk psykiater såg att grisar lugnades med elchocker innan de skulle slaktas. Metoden föll i vanrykte under 60-70-talen men har de senaste åren fått ett nytt uppsving i den anglo-saxiska världen och i Norden. I Sverige görs 42000 behandlingar om året. I Italien är elbehandling förbjuden. I Tyskland och Holland är metoden mycket ovanlig.

    ”Jag gick till slakteriet för att få se denna så kallade ‘elektriska slakt’ med egna ögon. Stora metalltänger var fästade vid slaktsvinens tinningar och kopplade till ett eluttag (125 volt). Så fort svinen kom i kontakt med tängerna förlorade de medvetandet och stelnade till. Efter ett par sekunder började de skaka av kramper på samma sätt som våra försökshundar gör. Under denna medvetslöshet (epileptiskt koma) kunde slaktaren sticka och åderlåta dem utan svårighet.” Ugo Cerletti, psykiater, beskriver 1954 hur han uppfann elchocksbehandlingen.

  • Annons

    POP_3936_banner

  • Grattis till våra vinnare

    Det var i Helsingborg som Jean-Baptiste Bernadotte landsteg den 20 oktober 1810, vilket var svaret på vår fråga i Populär Historia nr 6. 
    Följande tio läsare som visste det belönas med Åke Perssons Berömda sista ord:

    Ulla-Britt Kristoffersson, Staffanstorp

    Henning Lindegren, Stockholm

    Mirjam Matilainen, Köping 

    Göran Thunell, Falun

    Kjell Iggström, Örebro

    Gunilla Lind, Järfälla

    Bengt W Johansson, Malmö

    Birgitta Regborn, Helsingborg

    Jan Erik Larsson, Upplands Väsby

    Clarence Forsström, Norrköping

  • Läsarresa till Burma

    burma

    Upplev Burmas rika historia, magnifika sevärdheter och vackra natur med Historiska resor. Läs mer om resan här

  • Läsarresa till Riga

    Riga

    Följ med Historiska Resor till Östersjöpärlan Riga! Läs mer om resan här. 

  • Nyhetsbrev

    Missa inte vårt nyhetsbrev!

    Skriv in din e-post! Läs mer »

  • Följ oss på Twitter!

  • Gilla oss på Facebook!