Utspelade det sig egentligen några större sjöslag under första världskriget? Om inte – varför? Kan ni annars berätta om något?
Linus Malmgren
SVAR: Det utspelades faktiskt flera stora sjöslag under första världskriget, framförallt under krigets första år. Ett av de bidragande skälen till krigsutbrottet var för övrigt den tyska kapprustningen till sjöss som hotade Storbritanniens makt över haven.
Vid krigsutbrottet hade det tyska kejsardömet kryssare utspridda på världshaven och dessa sattes genast in mot den allierade sjöfarten. Brittiska flottan jagade systematiskt dessa fartyg och lyckades oskadliggöra dem ett och ett, dock ofta efter att de hade hunnit göra stor skada. Den tyska lätta kryssaren Emden, som vid krigsutbrottet befann sig i Kinesiska sjön, lyckades sänka femton allierade handelsfartyg såväl som en rysk kryssare och en fransk jagare. I Medelhavet jagade franska och brittiska fartyg Göben, som var en slagkryssare, och Breslau, en lätt kryssare. De tyska skeppen lyckades fly undan till Konstantinopel.
Den första stora drabbningen inträffade vid Coronel utanför Chiles kust, när pansarkryssarna Scharnhorst och Gneisenau med lätta kryssarna Nürnberg, Leipzig och Dresden lyckades sänka två brittiska pansarkryssare. De tyska fartygen blev dock besegrade några veckor senare vid Falklandsöarna. Vid slaget som ägde rum i december 1914 sänktes samtliga tyska fartyg utom Dresden. Efter att ha jagats i fyra månader hittades hon vid Chiles kust där hon sänktes av sin egen besättning.
Strax efter krigsutbrottet inledde Storbritannien en mycket effektiv blockad mot Tyskland – som, delvis i strid mot internationell rätt, skar av tyskarna från både militära och civila förnödenheter. Stora delar av Nordsjöutloppen minerades och neutrala handelsfartyg löpte stora risker. Blockaden blev en starkt bidragande orsak till att Tyskland förlorade kriget.
Det största sjöslaget under kriget kallades av britterna slaget vid Jutland (Jylland) och av tyskarna för Skagerackslaget. Det ägde rum 31 maj-1 juni 1916 i Nordsjön utanför Jylland.
Tyskarna hade tidigare försökt locka ut den brittiska flottan genom beskjutning av hamnstäder på den brittiska östkusten och en mindre drabbning hade utkämpats vid Helgoland, dock utan avgörande resultat.
Kortfattat kan sägas att tyskarna blev utmanövrerade av britterna men lyckades komma undan. Britterna led dock större förluster, bland annat till följd av konstruktionsfel på vissa fartyg. Storbritannien förlorade tre slagkryssare, tre pansarkryssare, och åtta jagare samt 6 094 döda och 674 sårade. Tyskland förlorade ett äldre slagskepp, en slagkryssare och fyra lätta kryssare samt 2 551 döda och 507 sårade. Britterna behöll dock kontrollen över havet och den tyska Högsjöflottan stannade i hamn under resten av kriget.
Det tyska svaret på den brittiska blockaden var ubåtskrigföring, främst mot allierad sjöfart i norra Atlanten. Till exempel sänktes det brittiska passagerarfartyget Luisitania i maj 1915 då 1 959 personer omkom. Sänkningen fördömdes allmänt och väckte stor uppmärksamhet i USA. Ubåtskriget blev också en bidragande orsak till att landets gick med i kriget 1917.
Hotet från ubåtarna minskade 1917 när de allierade lärde sig att organisera handelsfartygen i konvojer eskorterade av jagare. Detta påverkade dock även flödet av förnödenheter till Storbritannien eftersom det tog tid att samla en konvoj. De tyska ubåtarna beräknas ha sänkt fler än femtusen allierade fartyg vilket kostade Tyskland 199 omkomna sjömän.
En bidragande orsak till det tyska sammanbrottet hösten 1918 var att de tyska matroserna gjorde myteri när det gavs order om att löpa ut för en sista strid mot den brittiska flottan. Någon sista strid blev det inte – eld upphör blåstes på alla fronter den 11 oktober klockan 11.00. I stället för att låta sig interneras sänktes den tyska Högsjöflottan av sina egna besättningar i den brittiska flottbasen Scapa Flow den 21 juni 1919.
Thomas Roth, 1:e intendent vid Armémuseum
Första Världskriget avblåstes officiellt den 11 november kl: 11.00 1918. Inte i oktober.
I övrigt ett interessant svar.