Kvinnor sa nej till egen rösträtt

Jag är nyfiken på hur alla de kvinnor som tyckte att kvinnor inte skulle ha rösträtt resonerade under rösträttskampen i början på 1900-talet? Kan ni förklara?

Ida Lindgren

SVAR: Ja, det känns onekligen ganska obegripligt att vissa kvinnor aktivt motarbetade det egna politiska medborgarskapet. Framförallt var det borgerliga kvinnor som protesterade.

Deras grundläggande argument baserades på uppfattningen att det offentliga livet var mannens revir, medan kvinnans plats var i det privata, inom hemmets väggar. Det var hennes uppgift att hålla samman familjen och uppfostra barnen till goda medborgare. Om en kvinna splittrade sig genom att också delta i politiken skulle man och barn försummas och politiska stridigheter tränga in i hemmets fridlysta vrå. I värsta fall kunde familjen – och i förlängningen hela samhället – gå mot sin upplösning. Eller som Annie Åkerhielm, en av de mest framträdande motståndskvinnorna, sa: ”där hemmet går under, går sedligheten under, och där sedligheten går under går folket under.”

I resonemanget framkom en mycket nedvärderande kvinnosyn. Kvinnan ansågs känslostyrd, vek, omogen och intrigant medan mannen var rationell, handlingskraftig och objektiv.

En annan typ av argumentering bottnade i en skräck för socialismen. De som sa nej till rösträtt för kvinnor hade en elitistisk samhällssyn – idealsamhället skulle styras av ett fåtal experter, inte av ”den stora okunniga massan”.

Här handlade det om kritik mot allmän rösträtt både för män och, i synnerhet, för kvinnor. Enligt skräckscenariot skulle en disciplinerad här av arbetarkvinnor tåga till valurnorna medan de borgerliga kvinnorna höll sig borta från val-lokalerna. Här är ännu ett exempel på Annie Åkerhielms varnande ord: ”… att rösta på en liberal vid de förestående landstingsvalen är att rösta för kvinnorösträtten, och att rösta för kvinnorösträtten är att rösta för socialismen.”

Liknande åsikter framförde Anna Söderblom, hustru till den blivande ärkebiskopen Nathan Söderblom, när hon kallade till antirösträttsmöte i Uppsala 1912. En kunglig proposition om rösträtt och valbarhet för kvinnor hade just lagts, och detta, menade hon, måste kvinnorna sätta stopp för. Den kvinnliga rösträtten skulle nämligen utgöra en stor fara för landet genom att åstadkomma en hastig maktförskjutning åt vänster.

Sammanfattningsvis kan man säga att rösträttsmotståndarna var mycket kritiska till det framväxande moderna, demokratiska samhället. Man såg med saknad tillbaka på det förindustriella samfundet där kvinnorna i tysthet och sedlighet verkade inom hemmets eller bondgårdens väggar.

Sif Bokholm, fil dr i historia och författare till I otakt med tiden – om rösträttsmotstånd, antipacifism och nazism bland svenska kvinnor (2008).

Publicerat i Läsarfrågor | Etiketter , |

Kommentarer inaktiverade.

  • Annons

    SLA_4046_251x281

  • Läsarresa till Riga

    Riga

    Följ med Historiska Resor till Östersjöpärlan Riga! Läs mer om resan här. 

  • Tidskriftssamlare

    Varför inte samla dina utgåvor av Populär Historia i en tålig och praktisk tidskriftssamlare?
    Klicka här för att beställa!

  • Nyhetsbrev

    Missa inte vårt nyhetsbrev!

    Skriv in din e-post! Läs mer »

  • Följ oss på Twitter!

  • Gilla oss på Facebook!