Dina prenumerationsärenden sköter du enklast på nätet » 

Månadens krönika

Att skriva historia kan vara farligt för dem som stöter sig med makten.

Nyhetsrapportering kan vara en farlig verksamhet i länder där yttrandefriheten är hotad. Ett mått på läget i världen är de skrämmande siffror som föreningen ”Reportrar utan gränser” anger. Bara i år har hittills 31 journalister dödats, och 124 sitter just nu fängslade.

Att skriva historia kan också vara farligt. Precis som journalistik handlar historia om att försöka förstå och tolka världen. Men vem håller reda på vad som händer med historikerna i länder där yttrandefriheten är hotad?

Siffror talar, men ansikten etsar sig fast. Journalisten Anna Politkovskaja mördades i oktober 2006 för sina artiklar i tidningen Novaja Gazeta. Många av dem handlade om Rysslands krig i Tjetjenien. Det var kritiska texter som naturligtvis var farliga, inte bara för sin beskrivning av krigets nu, utan också för sitt budskap om konfliktens rötter och historia.

Politkovskaja blev internationellt berömd för sitt mod, och hon sörjs av en hel värld. Jag gissar att det bakom henne också finns mindre välkända historiker vars namn och
ansikten jag inte känner till. Hur har de det i Putins Ryssland, som vågar forska och skriva om Tjetjenien ur en annan synvinkel än de styrandes i Moskva?

I januari 2007 mördades Hrant Dink, chefredaktör för den armenisk-turkiska tidningen Agos i Istanbul. Han hade då blivit åtalad och dödshotad åtskilliga gånger för sitt mod att diskutera vad som drabbade armenierna i Turkiet åren 1915–17.

Frågan är mycket laddad. Ett enda kort uttalande om folkmordet på en miljon armenier, i en intervju för en schweizisk tidning, räckte också för att få nobelpristagaren Orhan Pamuk åtalad i Turkiet. Så man kan undra hur de historiker har det i Turkiet i dag som törs forska om och beskriva vad som hände armenierna?

Liksom man kan undra hur de historiker klarar sig i Teheran som vill berätta om Iran ur en annan synvinkel än mullornas.

Historieskrivning är alldeles för ofta en ”officiell” verksamhet. Så var det ju också i Sverige den gången ämnet ”blev till”, då historiska institutioner byggdes upp på de svenska universiteten, då skolböcker och läroplaner tog form och museer invigdes. Statens hand fanns bakom allt.

Syftet var ideologiskt, det handlade om folkfostran. Om att skapa ”ett folk”, genom att låta alla människor i landet, från norr till söder, få lära sig att de hade en enda gemensam historia. 

Historien var – och är än i dag på många håll på jorden – ett ideologiskt redskap. En berättelse skapad för att etsa sig in i människor, och påverka deras tankar och känslor, inte bara för nationen utan också för dess ledare.
Den som vågar sig på att beskriva en annan mer komplex berättelse kan hamna farligt nära maktens själva epicentrum.

”Fängslad av historien” heter en programpunkt på De Svenska Historiedagarna i år. Växjö är platsen för årets möte under en helg i mitten av september och temat är egentligen ”Resor i historien”. Men här kommer alltså också att sättas ljus på yttrandefriheten. Behövs det ett internationellt nätverk för historiker på samma sätt som för journalister, ett ”Historiker utan gränser” till skydd för modiga skribenter? Hur skulle det fungera i så fall?

PEN International kan vara en modell. Sammanslutningen har underavdelningar i många länder och skyddar och hjälper litterärt verksamma som råkar ut för förföljelse världen över. Att skrivande historiker också bör räknas till de litterärt verksamma är självklart, anser jag.

Under 2006 har, enligt PEN, 26 författare mördats, och ytterligare 21 befaras ha dödats, tolv är försvunna. Det största antalet förföljda och fängslade skribenter finns just nu i Kina, Kuba, Eritrea, och Iran. Men även i länder som Vietnam, Burma, Spanien, Syrien, Uzbekistan, Tunisien och Turkiet har allvarliga fall inträffat under det senaste året.
Att vi uppmärksammar dem som hotas och förföljs kan faktiskt göra skillnad.

Maja Hagerman
Populär Historia 8/2007

Maja Hagerman är författare och TV-producent. Tillsammans med Anders Björnsson och Jenny Björkman är hon återkommande krönikör i Populär Historia.

Testa dina historiekunskaper i vår roliga frågesport ! »