Dina prenumerationsärenden sköter du enklast på nätet » 

Månadens krönika

I schaktmaskinernas spår har arkeologerna blottlagt hela forntida samhällen.

En grön skylt med texten ”Trafikplats Lunda” svischar förbi. Då skärper jag blicken. Ingenting speciellt syns; en bergknalle bara, en hage, skog – världens mest alldagliga landskap. Det var här!, tänker jag och kommer ihåg tre nakna små kultgubbar, figuriner i brons och guld, som hittades när en gård från järnåldern grävdes ut häromåret, just precis där jag susar fram på den nya vägen mellan Stockholm och Eskilstuna. Genast känns det som om alla dessa eviga, enformiga draperier av skog har blivit lite intressantare.

Kunskapen om den äldsta historien har faktiskt ökat med rekordfart på senare år tack vare de stora arkeologiska undersökningar som har utförts vid de nya motorvägsbyggena: Öresunds­förbindelsen vid Malmö, E22 vid Kalmar och Kristianstad, E6 genom Bohuslän, E20 genom Södermanland och E18 förbi Enköping, Västerås och Örebro, med flera. Överallt har arkeologer kommit till platsen före vägbyggarna, och nu har deras undersökningsresultat börjat skaka den gamla lärdomen i sina grundvalar.

Det är själva metoden som är det nya. En ny väg kan vara hundra meter bred och dra fram genom landskapet mil efter mil, vilket ger en unik möjlighet att ”lyfta på locket” i riktigt stor skala. Göra utsnitt där det går att se spår inte bara av enskilda hus utan av hela bostadsområden; byar med olika sorters gårdar, hantverksplatser, slaktplatser, vägar, hamnar och områden för förfäderskult och med gravar. Det vill säga undersöka spår av hela samhällen från forntiden.

Det största motorvägsbygget av dem alla är E4:an genom Uppland, en åtta mil lång väg från Uppsala norrut mot Tierp och Mehedeby, dess sista etapp invigdes i höstas. Den här vägen är huvudled för all tung trafik norrut och den går genom ett område som i flera tusen år har varit en pulsåder mot norr, en sträckning där det myllrar av fornlämningar. Därför har detta vägbygge också blivit det största arkeologiska projektet någonsin. Under åren 2002–04 utfördes utgrävningar här som kostat drygt 200 miljoner kronor, av de tre miljarder som var notan för hela vägbygget.

En del förvånas kanske över att man inte har fått höra mer om resultaten. Anledningen är att bearbetningen har tagit så lång tid. Fortfarande är sammanställningen av rapporterna från de 43 utgrävningsplatserna inte avslutad, och under det senaste halvåret har fyra gigantiska volymer med vetenskapliga artiklar publicerats. Allt som allt tiotusentals sidor text, en rätt svårgenomtränglig mängd även för den inbitne.

När man gräver upp så här stora ytor blir alltså inte bara utgrävningen, utan även sammanställningen, en verklig utmaning. Hur gör man för att överhuvudtaget kunna skaffa sig överblick och göra tolkningar? Det är ett arbete som tar arkeologernas krafter i anspråk under flera år – efter själva grävandet.

Jag har blivit ombedd att skriva en bok om vad man fann. Och här sitter jag nu och river mig i huvudet över det största pussel jag någonsin varit i närheten av. Jag ser möjligheter och fallgropar och de nya metodiska krav på bearbetning som dessa väldiga kvantiteter medför. Så mycket kan jag säga, mitt i skrivandet, att det är en hel liten myllrande värld som kommit fram. En värld som fanns här för två, tre tusen år sedan, men som varit osynlig i våra historieböcker därför att den varit så okänd.

Det är den tid då man berättade om Iliaden och Odysséen vid Medelhavet, då Sokrates och Platon diskuterade filosofi i Aten, och då Antonius fäste sina blickar på drottning Kleopatra i Egypten. Det man inte minst får syn på är perioden 500 f Kr–Kristi födelse, det som proffsen kallar ”förromersk järnålder”.

Texter som berättar om hur människorna här levde och älskade fattas oss visserligen. Men ett väldigt underjordiskt arkiv finns kvar och motorvägsbygget har varit ett unikt tillfälle, som inte kommer tillbaka, att göra ett utsnitt i den historiska myllan.
 
Så här års måste arkeologerna lämna arbetet med att bearbeta tidigare grävresultat inne på kontoret, för att ge sig ut på en ny säsong i fält. Kanske kommer du att stöta på dem i sommar, och stanna vid ett schakt och fråga: ”Vad har ni hittat?” Bli då inte besviken om de inte genast kan svara. Tolkning tar tid, och svar kommer tids nog.

Maja Hagerman
Populär Historia 5/2008

Maja Hagerman är författare och TV-producent. Tillsammans med Anders Björnsson och Jenny Björkman är hon återkommande krönikör i Populär Historia.

Testa dina historiekunskaper i vår roliga frågesport ! »