Recensioner

För en långt avlägsen framtid – en bok om Wilhelmina von Hallwyl
Eva Helena Cassel-Pihl
Hallwylska museet

Varför samlar man på saker? Många är vi nog som själva samlar, eller känner någon som samlar – frimärken, sportbilar, tändsticksaskar eller dockor. Få är dock av samma kaliber som Wilhelmina von Hallwyl (1844–1930), grundare av Hallwylska museet i Stockholm.

Denna fascinerande person porträt-teras på ett utomordentligt sätt av Eva Helena Cassel-Pihl i nya boken För en långt avlägsen framtid.
Samtidigt som hon följer Wilhelmina i spåren målar författaren upp en bild av den tid som denna levde i. Boken bjuder dessutom på många intressanta illustrationer, såväl målningar som foto­grafier; den är utrustad med en rik notapparat, personförteckning och källhänvisningar samt en sammanfattning på engelska.

Den inledande tredjedelen ägnas familjerna Wallis (Wilhelminas mors släkt) och Kempe (Wilhelminas fars släkt), Wil­helminas uppväxt och hur hon under en vistelse på en tysk brunnsort möter sin tillkommande, schweizaren Walther von Hallwyl. Det unga paret bosätter sig inledningsvis på Erikslunds gård utanför Trosa, en miljö som den storstadsvana Wilhelmina finner långtråkig. När Wilhelminas far dör, får Walther von Hallwyl överta ansvaret för familjeföretaget, och familjen flyttar därför till Stockholm.

I huvudstaden tar Wilhelminas samlande fart, och paret Hallwyl låter så små­ningom uppföra det i dag välkända palatset på Hamngatan. Byggnaden, som stod färdig 1898, skulle rymma ett privat hem, kontorslokaler för affärsverksamheten – samt Wilhelminas samlingar.

Huset utrustades med alla tänkbara moderniteter: elektrisk belysning, telefon, hiss (som Wilhelmina dock menade ”blott befordrar maklighet och korpulens” och därför bara fick användas ”vid hög ålder eller sjukdom”), varmt och kallt rinnande vatten – liksom, något senare, en kägelbana och en gymnastiksal.

Boken bjuder inte bara på en spännande tidsresa i stort och i smått, utan väcker också tankar om tiden, vad man hinner med inom ramen för ett män­-nis­koliv.
Wilhelmina von Hallwyl reste över halva Europa, genom södra och östra Medelhavsområdet, såväl till fots som med tåg, båt eller till och med på åsneryggen. Utan dator eller fax hann hon katalogisera över 30 000 artiklar, sortera och gå igenom dem samt initiera och genomföra en arkeologisk utgrävning kring familjen Hallwyls slott i Schweiz. Vart tar nutidsmänniskans tid vägen?

Wilhelminas samling började med en snäcka och kom till slut att innehålla alltifrån porslin och silver till vapen, vardagsföremål, personliga tillhörigheter och memorabilia. Hon tycks ha glatt sig åt varje nytt förvärv.

Varför samlar man? För att det är roligt, för att man vill ha kontroll över åtminstone någon del av tillvaron, för eftervärlden? Wilhelmina von Hallwyl hoppades att många framtida besökare i Hallwylska palatset, i dag museet, skulle finna intresse i
och lära sig någonting av hennes samling.
Ylva von Gerber
Frilansjournalist