Det är sannerligen inte lätt att svara på hur gammal den jämtländska självständighetsrörelsen är. Svaret beror säkert på vad man lägger in i orden självständighet och rörelse.

I en mening är den jämtländska självständigheten urgammal. Jämtland var ett av de områden som sist inordnades i det norska riket och när det några århundraden senare införlivades i det svenska riket förde jämtarna en enveten kamp för att få behålla åtminstone delar av sin självständighet. Framför allt gällde det rätten att få bedriva bondehandel över landsgränsen utan hinder av de svenska kuststädernas anspråk på handelsmonopol.

Hela denna kamp har väl i grund och botten sin rot i landskapets geografi. Jämtland ligger som en bördig ö i en landsdel som annars består av vida skogar och fjäll. Där har funnits en bondebygd lika tidig och rik som längs kusterna. Någon motsvarighet finns inte i övriga delar av Norrlands inland. Jämtland ligger också längs en av huvudlederna mellan Sverige och Norge, mellan Östersjön och Atlanten. Det har skapats en säregen kultur, som självmedvetna jämtar nogsamt värnat om.

Hembygdsrörelsen fick tidigt ett starkt fäste i länet. Det vore dock fel att beteckna den som en självständighetsrörelse. För att på allvar kunna tala om en sådan får man gå till tiden efter andra världskriget. Bakgrunden var den prekära ekonomiska utvecklingen för länet. Medan stora delar av Sverige hade sin största ekonomiska uppgång dittills, avtappades Jämtland under ett drygt decennium på nästan 15 procent av sin befolkning. Liksom i dag ansåg många att en felaktig arbetsmarknadspolitik var huvudorsak till avfolkningen.

För att i någon mån skingra negativa tankar och dysterhet arrangerades sommaren 1963 en festival där skämtet och glädjen skulle sitta i högsätet. Redan följande år vässades emellertid klorna och i annonsen för Storsjöyran 1964 var devisen ”Med Jämtland mot fäderneslandet – deltag i Jämtländska frihetsrörelsens enorma nattliga manifestation”. Tankar väcktes om att befria Jämtland från Storsverige och att återskapa den republik man på något tveksamma historiska grunder ansåg sig kunna bevisa existensen av. Republikens officiella namn blev ”De förenade republikerna Jamtland, Härjeådalen och Ravund”.

Högljudda protestaktioner mot vad som kallades de storsvenska erövrarna, förtrycket och utsugningen drevs framför allt under 1960-talet.

Efter att aktiviteterna varit sparsamma under ett decennium återuppväcktes Storsjöyran 1983. Då introducerades den nyskapade jämtländska fanan i blått, vitt och grönt. Mitt på fanan placerades Jämtlands medeltida sigill. Man förkastade också den ”nysvenska” stavningen varvid jämten blev jamt och Jämtland Jamtland.
”Befrielserörelsen” lever i dag i högönsklig välmåga. Den har genom åren framfört sitt budskap på ett skämtsamt sätt – utan att det underliggande allvaret kunnat undgå någon.

Lars Rumar och Kjell Hoffman, f d respektive nuvarande landsarkivarie i Östersund