Svar. Varför har damplagg knappar på vänster sida och herrplagg på höger? En förklaring sägs vara att kvinnor burit spädbarn på vänster arm och lättare kan öppna en vänsterknäppt knapp än en högerknäppt vid amning. Herrar skulle å andra sidan ha burit vapen på vänster axel och kunnat värma högerhanden ge­nom att sticka in den i jackan som öpp-
nades åt höger. Det ser man också på äldre porträtt, inte minst från militära miljöer.
Det är emellertid svårt att förstå varför det skulle vara lättare att öppna en vänsterknäppt knapp med höger hand. Att öppna en högerknäppt knapp med höger hand går också bra. Pröva själv! Jag tillåter mig därför att tvivla på de funktionalistiska förklaringarna.

Det är rimligare att tro att de olika knäppningarna medverkar till att skapa skillnad mellan könen. Isärhållandet av manligt och kvinnligt är ju grundläggande för kognitiva och sociala system. Och knapparnas placering är bara en detalj som markerar om ett plagg är till för kvinna eller man. Skärning, färg, storlek, krage och slag, fickors form, typ av skärp med mera – allt bidrar till att tala om ifall en skjorta, kofta eller jacka är
avsedd för dam eller herre. Knapparnas
och knapphålens placering medverkar i detta skapande av kön i klädernas värld.
I sjukhusvärlden var könen länge över-­
tydligt markerade. Den traditionel­la sjuk­sköterskedräkten hade arketypiskt feminina drag (åtdragen midja, vid kjol som breddade höfter och lår, bysten markerad genom förklädets bröstlapp). Den läkarrock som skapades mot 1800-talets slut var däremot tydligt maskulin: en överrock för inomhusbruk med sin uppslagna krage, raka skärning och breda slejf i ryggen. Som andra ytterplagg bars den över privata kläder vilket markerade att doktorn också hade ett privat jag. Sjuksköterskans yrkesjag och privatjag var däremot länge ett och samma, och hennes uniform bars även på fritiden.

När så kvinnor kom in i läkaryrket (från
1880-talet) och män in i sjuksköterske­yrket (från 1940-talet) ställde det till problem i dräktskicket. Kvinnliga läkare löste ofta dilemmat genom att markera sin kvinnlighet genom en feminint skuren läkarrock (som man kan se på bilder av Ka-
­rolina Widerström, Sveriges första kvinnliga läkare) eller rosett i halsen på blusen under rocken (som Nanna Svartz, första kvinnliga professorn i medicin). Om läkare – som nu ofta är fallet – inte bär privata kläder under läkarrocken behövs däremot en annan markör för könet och då finns knäppningen där som könsåtskiljare.
I sammanhanget kan nämnas att det skapade stort huvudbry i sjuksköterskekåren när männen gjorde sitt inträde där. Vad skulle de bära som inte var feminint (damknäppt var förstås uteslutet) men samtidigt inte manligt på sådant sätt att de kunde uppfattas som läkare?
Saken diskuterades livligt, skisser utarbetades, plagg syddes upp och provades för att skapa en maskulin sjuksköterske­uniform i form av vit jacka och vita byxor, men med annan form på kragen och annan längd än läkarrocken för att omöjliggöra sammanblandning.
I dag bär faktiskt läkare och annan sjukvårdspersonal ofta samma typer av
plagg, men könsmarkeringarna lever kvar, bland annat genom alternativen herr- och damknäppning på läkarrockarna.
Lisa Öberg
Docent i historia