I dag används oftast begreppen hedendom och hedning i de tre stora monoteistiska religionerna kristendom, islam eller judendom för att nedvärdera motparten. Att kalla någon för hedning betraktas alltså mer som en kränkning av den troende än av Gud, och i Sverige avskaffades lagparagrafen om hädelse 1949. Inom religionsvetenskapen används inte heller termerna hedning eller hedendom längre.
Hädelse ansågs annars länge vara ett allvarligt brott, straffbart med döden, eftersom gudarnas vrede troddes kunna drabba hela samhället.

I Norden dyker termen heiinn dómr – hedendom – upp på 900-talet, troligtvis från fornengelskans hæen, som en kontrast till den nya kristinn dómr. Förkristna religioner saknar ofta ett utarbetat trossystem. Äldre nordiska texter talar om ett sätt att leva, sir, sed, snarare än religiös tro. Jämför med när romarriket expanderade. Då lade man på ett enkelt sätt till ritualer för nya gudar vid sidan av de gamla, för att undvika att förarga någon gudom.

Om man ska tro beskrivningen av hur islänningarna kristnades var det inte tron i sig som var problemet. Här var det i sin ordning att fortsätta med gamla ritualer i lönndom, bara man såg till att bli döpt. Vanligare var nog att de första kristna an-
vände hedning som ett skällsord.
I Olav Tryggvasons saga av Snorre Sturlas-
son föreslår Olav att Sigrid Storråda ska gifta sig med honom. Det vill hon gärna, men då han insisterar på ett dop säger hon:
”Jag tänker inte gå emot den tro som jag förr har haft och som min släkt har haft före mig. Jag tänker inte heller invända mot att du tror på den gud som du vill.” Då blev kung Olav mycket arg och sade häftigt: ”Varför skulle jag vilja ha dig, hundhedning?” och slog henne i ansiktet med sin handske, som han hade i handen. Sedan
reste han sig upp och även hon. Då sade Sigrid: ”Detta kan mycket väl bli din död.”
Och det blev det tydligen. Enligt sagan gifte hon sig istället med Sven Tveskägg, och hetsade honom att besegra Olav i det stora sjöslaget vid Svolder år 1000.
Från romartiden härstammar ett annat vanligt ord för hedning. Paganus kommer av latinets pagus, by, och betyder helt enkelt bybo. Kristendomen slog först igenom i städerna. Ordet exporterades sedan exempelvis till engelskans pagan. De flesta uppfattar alltså hedning som ett negativt ord.

Men i dag kallar sig en del människ­or för neo-pagans eller nyhedningar. Inspi­rationen för den moderna asatron kommer från Island, där Ásatrúarfelagi regi-
strerades som ett religiöst samfund 1972. Sveriges Asatrosamfund säger själva att ”vi egentligen inte tycker att ’asatro’ är det lämpligaste namnet. Vi vill hellre använda ’forn sed’, men det skulle vara allt-för kryptiskt.” (Mikael Perman, ”Vad är
vi? Vad gör vi? Vad vill vi?”, artikel i Mimers källa 1997).
Begrepp kan alltså ändra innebörd beroende på vem som använder dem, och i dag kan hedning och hedendom användas som positivt laddade ord.
Anna Wallette
Fil dr i historia, Lunds universitet