Berättelsen om kaptenen Gustaf Psilander och örlogsskeppet Öland innehåller de flesta ingredienser som kännetecknar en spännande sjökrigshistoria, om än något färgade av nationalromantiskt patos.

Örlogsskeppet Öland om 50 kanoner, byggt i Kalmar 1681 av Gunnar Root, var år 1704 avdelat som skyddsfartyg till en talrik, hemvändande konvoj av svenska handelsfartyg från Portugal. Befälhavare på Öland var kaptenen Gustaf Psilander.

Den 28 juli, åtta sjömil ost om Orford Ness (strax norr om staden Ipswich på Englands ostkust), stötte konvojen på en engelsk eskader om åtta skepp och en fregatt under ledning av kommendören William Whetstone.

Vid denna tid fordrade England, som ju var den mäktigaste sjönationen i Europa, att alla främmande fartyg skulle stryka flagg, märs? eller toppsegel, när de mötte engelska örlogsmän runt landets kuster. Detta för att visa sin respekt och underdånighet. Samtidigt var en svensk kaptens instruktion att å sin sida inte under några omständigheter stryka flagg för främmande örlogsfartyg, varken i hamn eller till sjöss. Gjorde han det bestraffades han enligt sjöartiklarna som om han överlämnat sitt fartyg till fienden!

Engelsmännen var inte sena att påminna Öland om dess respektlöshet. De började beskjuta svensken som dock inte var sen att besvara elden.

Striden rasade till dess att Öland var så illa sargad att kapten Psilander såg sig nödsakad att hissa flaggan i s k schau. (D v s sammanbunden men uppenbarligen inte struken för fienden.) Man hade då lyckats försätta inte mindre än tre av de engelska fartygen ur stridbart skick. Flera ur Ölands besättning hade dödats eller skadats under bataljen.

Den svenska konvojen uppbringades och Öland släpades uppför Themsen. Fartygen togs i förvar och befälet var tidvis fängslade. En växling av noter mellan de svenska och engelska hoven följde i kölvattnet på den dramatiska händelsen, dock utan några principiella medgivanden från parterna i skuldfrågan.

Några storpolitiska följder tycks dock inte händelsen ha fått. Den engelska drottningen Anne Stuart skall enligt uppgift t o m ha lovordat Psilanders hjältemod.

Öland blev kvar i England till frampå hösten då hon nödtorftigt reparerad fick tillstånd att tillsammans med övriga fartyg i konvojen vända åter mot Sverige. Ödet ville dock att Öland aldrig skulle återse hemlandet. En stormig januarinatt 1705 strandade skeppet på Skagens rev och gick förlorat. Kapten Psilander och större delen av besättningen räddades dock. Psilander gick till skillnad från sitt fartyg en strålande karriär till mötes. Men det är en annan historia.

Lars Einarsson, Kalmar läns museum