B Traven gav på 1920- och 30-talet ut en rad spännande böcker med socialistisk tendens, om luffare, agitatorer och guldgrävare, fattiga arbetare, grymma ranchägare och indianer i Mexiko. Den mest kända, Sierra Madres skatt, blev genom John Hustons filmatisering 1948 världsberömd, och Travens böcker utkom på svenska i en rad upplagor fram till 1970-talet. (1987 utkom på Bokorama ännu en upplaga av Sierra Madres skatt.)

I Lars Furulands stora monografi om svensk arbetarlitteratur från 2006 omnämns Traven som ”förmodligen pseudonym för Berick Traven Torsvan”. I Litteraturhandboken från 1984 finner vi uppgiften ”troligen Ret Marut, härkomst okänd”, och den nationella databasen Libris sätter för säkerhets skull bara ut dödsåret, 1969. För en författare som hela sitt liv ägnade sig åt att sprida dimridåer om sin härkomst, får man sannerligen säga att han lyckades bra.
Första gången vi möter honom är när den socialdemokratiska tidningen Vorwärts i juni 1925 börjar publicera den långa novell som skulle bli Travens förs­ta bok, Bomullsplockarna, som utspelas i Mexiko. Våren 1926 utkom av samme författare på tyska Dödsskeppet, året efter Sierra Madres skatt, och strax därefter Vita rosen och Bron i djungeln. Förlaget var det tyska Büchergilde Gutenberg, som ägdes av de tyska typografernas fackförening.

En som tidigt var gåtan Traven på spåren var den tyske författaren och revolutionären Erich Mühsam. Han hade lärt känna en tysk skådespelare och aktivist under namnet Ret Marut. De hade bägge deltagit i det kommunistiska upproret i Bayern 1919, i det inbördeskrig som bröt ut i Tyskland efter första världskriget. Marut hade bland annat redigerat tidskriften Der Ziegelbrenner (”Tegelbrännaren”). Mühsam kunde med textjämförelser peka på att Marut och Traven var samma person. Men Erich Mühsam dog i ett nazistiskt koncentrationsläger 1934.
Det som talade mot teorin var att Travens romaner var väldigt ”otyska”. Huvudpersonerna i böckerna var ameri­kanska luffare och wobblies (syndikalistiska agitatorer). Talesmannen i Dödsskeppet är en amerikansk sjöman. De tre guldgrävarna i Sierra Madres skatt är gringos från USA, skildrade på ett så trovärdigt sätt att författaren genast antogs vara amerikan.
Travens böcker var spännande och hans naturbeskrivningar och miljöer ”exotiska”, och böckerna sålde bra. Den amerikanske regissören John Huston ville filma Sierra Madres skatt men blev avbruten av andra världskriget. 1946 fick han stämma möte i Mexico City med en person som påstod sig vara Travens representant Hal Croves. Huston hade tidigt misstankar om att Croves och Traven var samma person. Filmen, med Humphrey Bogart i huvudrollen, spelades in på våren 1947, och hade premiär i januari 1948. Då hade redan ”Traven-febern” startat på allvar.

Ytterligare förvirring om författarens identitet skulle komma. ”The Traven case” hade blivit ett hett debattämne efter filmframgångarna. Den unge mexikanske journalisten Luis Spota hade följt spå­ren efter Hal Croves och i ett förfallet värdshus utanför Acapulco hittat en man som befolkningen kallade el gringo. Spota gjorde eftersökningar och fann uppgifter om en Berick Traven Torsvan, en amerikan från Chicago som skulle ha invandrat till Mexiko 1914.
Genom att öppna post till Traven Tors­van fann Spota att den mystiske ”värdshusvärden” i Acapulco fick författar­honorar från en förläggare i Zürich (dit Büchergild Gutenberg emigrerat efter nazisternas maktövertagande i Tyskland).
Han hittade bokpaket från författaren Upton Sinclair adresserade till författa­ren, och mötte också denne och kon­fronterade honom med sina upptäckter. De publicerades i tidskriften Mañana 1948, och nu ansågs ”gåtan Traven” vara löst. 1952 kom en ”biografi” som helt bygger på Spotas upptäckter om den norskamerikanske författaren Berick Traven Torsvan alias B Traven.
1969 dog Hal Croves i Mexiko City. Efter begravningen berättade hans änka att författarens önskemål nu var att uppge sin ”sanna identitet”. Enligt dödsrunorna, som publicerades i amerikanska, brittiska och tyska tidningar, var Hal Croves och Berick Traven Torsvan och B Traven samma person.
Men en tid senare ska Travens änka Rosario Luján ha berättat för en amerikansk journalist att författaren Traven också var den tyske revolutionären Ret Marut. I en intervju i International Herald Tribune meddelar hon nu att Travens far var en norskamerikan från Chicago, men att familjen senare flyttat till Tyskland, där Traven, som Ret Marut, deltog i upproret i Bayern 1919.
Var då B Traven och Ret Marut samma person? I en volumi­nös biografi som kom 1991, av Karl S Guthke, verkar trådarna äntligen knytas samman. Han har genom noggrann forskning kommit fram till att Traven var tysk, döpt Otto Feige, född 1882 i Schwiebus, i nuvarande Polen. Hans far var krukmakare (”tegelbrännare”). 1902 tar han värvning och lämnar sedan, spårlöst, sina föräldrar. Guthke tror att Traven därefter gick till sjöss, vilket skulle tala för de detaljerade scenerna i romanen Dödsskeppet.
1907 dyker ”Ret Marut” upp i Essen, som skådespelare i ett teatersällskap. Han påstår att han är amerikan, från San Francisco, född 1882. Uppgifterna går inte att kontrollera eftersom jordbävningen i San Francisco 1905 förstörde alla stadens arkiv.
1915 kommer han till München och deltar i kommunistisk aktivism i staden. Han skriver noveller och ger ut en tidskrift. Sedan den bayerska rådsrepubliken slagits ner av militär 1919 flyr han med sin älskarinna Irene Mermet. I Lon­don träffar han den kvinnliga suffragetten Emmeline Pankhurst och arresteras efter en demonstration.

Dokument visar att Traven nu ansökte om inresetillstånd till USA. Namnen Marut och Feige förekommer båda i hand­lingarna. Traven ska ha försökt kontakta sin mor för att få sin identitet bekräftad, men hon ska ha avvisat honom. Traven får istället inresetillstånd till Mexiko. Dit ska han ha kommit på äventyrliga vägar 1924, på ett norskregistrerat fartyg. I Mexiko hittar han på en ny identitet, som Berick Traven Torsvan, född i Chicago 1890 av norsk-amerikanska föräldrar.
Resten känner vi ganska väl. Guthkes pussel verkar stämma. Ändå har pro­tester höjts, från de som fortfarande förfäktar att Traven var amerikan, inte tysk. Hur kunde han på bara något halvår efter flykten från Tyskland producera sin första välskrivna och väldokumenterade roman med motiv från Mexiko, Bomullsplockarna? Hur kunde han så ingående skildra de amerikanska luffarnas tankar och känslor i sina förs­ta böcker? Hur kunde han på kort tid lära sig skriva på engelska (vilket manu­skript visar)?

Frågorna får förmodligen aldrig något svar. Travens gåta fortsätter att gäcka oss, snart fyrtio år efter författarens död. Och Bruno Traven, alias Otto Feige, alias Ret Marut, Berick Torsvan och Hal Croves, kan fortsätta le i sin himmel.

Mats Myrstener
Bibliotekarie och doktorand i litteratursociologi