Barnvagn i betydelsen vagn för transport av barn och som man drar för hand är en uppfinning som går tillbaka till tidigt 1700-tal. De första exemplaren var emellertid långt före sin tid. Dåliga vägar i såväl lands- som stadsmiljö gjorde att bruket av barnvagnar tog fart först en bit in på 1800-talet.

Länge var användandet också begränsat till samhällets överklass i Sverige såväl som i övriga Europa. Traditionen bland breda folklager var i stället att man bar barnen i olika anordningar tills de kunde gå själva. Exempel på föremål som styrker detta bruk är dopkassar: korglika föremål – ibland rikt utsmyckade – som användes för att bära spädbarn till dopet.

En bit in på 1900-talet kom barn­vagnen i mer allmänt bruk. Emma­ljunga startade sin tillverkning 1925, medan Brio (Bröderna Ivarsson i Osby) importerade barnvagnar från Tyskland redan i början av samma decennium. I Nordiska museets i Stockholm samlingar finns ett tjugotal barnvagnar. De äldsta är från mitten av 1800-talet. En av dem användes till Karl XV:s barn Lovisa och Carl Oscar, födda 1851 och 1852.

Behovet av barnvagn har alltid varit detsamma – att på ett bekvämt och säkert sätt kunna transportera barn vid till exempel promenader utomhus med en barnjungfru eller i familjekretsen. När barnvagnarna blev mer allmänna i samhällets övre skikt i början av 1800-talet handlade det som regel om välgjorda konstruktioner efter mönster från samtida åkvagnar.

Hjulen var stora och vagnarna hade som regel fjädring och stoppning för att förhöja komforten. Tidigt fanns också sufflett för att inte utsätta barnen för olämpligt solljus eller regn. Karl XV:s son och dotter hade alltså i stort samma ombonade miljö som nutida barn.

Parallellt med att barnvagnen fick sitt genomslag som praktiskt transportmedel under 1800-talet – och kanske redan tidigare – utvecklades barnvagnen som leksak. Men det hand­lade inte om dockvagnar, utan snarare en slags skrindor som var anpassade för barn.

De drogs av en häst eller en vuxen i snabb hastighet för att förmedla ”fartens tjusning”. Dessa vagnar var som regel enklare konstruktioner i trä med små hjul och utan fjädring. Medan ”vanliga” barnvagnar rätt tidigt fabrikstill­verkades var barnvagnen som leksak ofta hemmabyggd och samma vagn kunde användas av flera generationer barn.

Ulf Hamilton
Nordiska museet