SVAR Olyckan på Hårsfjärden inträffade den 17 september 1941 och var tillsammans med minsprängningen av ubåten Ulven den största förlusten som drabbade den svenska flottan under beredskapsåren. På förmiddagen låg tre av fyra jagare från 1:a jagardivisionen förtöjda vid bryggan på Märsgarn. Göteborg låg ytterst, därefter Klas Horn och närmast bryggan Klas Uggla. Den fjärde jagaren ur divisionen, Stockholm, skulle även hon ha legat förtöjd, men var försenad.
Jagarna hade vid denna tidpunkt släckta pannor och fick den nödvändiga ångan och strömmen från land. Längre ut på Hårsfjärden låg pansarskeppen Sverige, Drottning Victoria och Tapperheten för ankar. De skulle under förmiddagen agera mål för de anfallsövningar som en grupp flygplan från flygflottiljen F 2 skulle utföra.

Klockan 09:58 inträffade en våldsam explosion vid aktern på Göteborg, och kort därefter en liknande explosion på Klas Horn. Explosionerna startade kraftiga bränder midskepps och akterut på de båda jagarna. Det började även läcka olja som antändes. Klas Horn sjönk först, klockan 10.10 och Göteborg klockan 10.15. Båda fartygen bröts itu. Klas Uggla antändes av den brinnande oljan och sjönk, helt utbränd, klockan 11.15. Samtliga jagare hade sjunkbomber i både kastare och fällare, vilka detonerade under vattnet och förstörde akterskeppen. Bryggan där jagarna hade legat förtöjda fattade eld. Även ett par byggnader i närheten fick brandskador.
Vid olyckan förolyckades 33 besättningsmän. Siffran kunde ha varit större då de sammanlagda besättningarna uppgick till cirka 370 personer. Vid tiden för explosionen hade hälften av Göteborgs och Klas Horns besättningar permission. Klas Ugglas besättning befann sig under däck förut i fartyget, vilket innebar att de var väl skyddade från explosionerna. Trots att skadorna på fartygen var omfattande reparerades Göteborg och Klas Horn och var åter i tjänst hösten 1943. Den utbrända Klas Uggla fick dock utrangeras.

En omfattande utredning genomfördes av fältkrigsrätten vid kustflottan. Till en början utreddes åtta hypotetiska orsaker till explosionen, av dessa avskrevs fem snabbt. De tre som blev kvar var: vådasprängning av torped, vådafälld flygbomb samt avsiktligt sabotage. Anledningen till att man såg vådasprängning som en tänkbar orsak var att det ombord på Göteborg bedrivits torpedutbildning vid tidpunkten för explosionen. Den vådafällda flygbomben kunde ha fallit från ett av de flygplan som bedrev anfallsövningar på pansarskeppen.
Men fältkrigsrätten ansåg inte heller att sabotageorsaken kunde uteslutas. I utredningen, som var klar den 10 juni 1943, angavs »uppsåtlig skadegörelse» som en sannolik orsak.
Formuleringen kan vara en anledning till uppkomsten av en rad teorier om vad som hände. Hemligstämpeln på utredningen togs bort den 17 september 1951. Utredningen finns tillgänglig vid Krigsarkivet.
Andreas Westerling
Arkeolog vid Sjöhistoriska museet